Den nya Upplysningstiden

  

Vi lever i en snabbt föränderlig värld där vår syn på samhälle, människa och lärande ofta är för snäv. Vi behöver en andra upplysning för att lyfta blicken, se helheter och tänka i andra banor än de som skapat de problem vi upplever. Det kan låta komplext men är samtidigt enklare än vi tror …

Men först en tillbakablick på

 Första upplysningen – slutet av 1700-talet

Ur Wikipedia: ”Upplysningstiden, även kallad upplysningen, var en kulturhistorisk rörelse i Europa under 1700-talet. Med rötter i senare delen av 1600-talet, blev det en stark rörelse i början av 1700-talet, med slutpunkt kring år 1800. Upplysningens viktigaste idé var tron på människans förnuft. ”Alla människor är kapabla att tänka själva”, menade man. Därför ska man inte okritiskt tro på sådant som makthavare och andra auktoriteter hävdar. Man behöver inte ens tro på det som olika kyrkor lär ut och det som prästerna predikar. En annan viktig tanke under upplysningen var att samhället utvecklades bäst av jämlika människor i samverkan.”

En grundtanke var att människan kan förstå naturen – förnuft och vetenskap råder över auktoritet, övernaturlighet och gudomlig makt. Vi har fått en fantastisk utveckling med materialkunskap, avancerade produkter, rationell produktion och distribution, läkemedel, samhällsstrukturer, rättsstat, mm som har gett oss välstånd, demokrati och en fredligare värld. Huvudkompetenserna har varit teknik och juridik. Men vi har också fått ohållbar resursförbrukning, miljökonsekvenser, utanförskap samt stora skillnader mellan folk, länder och världsdelar. 

En ny upplysningstid?

Vi vet inte ännu hur man i framtiden kommer att etikettera denna tid och om den kommer att betraktas som ett skifte psss första upplysningen. Oavsett så sker nu en brytning med tidigare tänkande och en förändring i hur vi väljer att betrakta världen. Kanske det började på 1930-talet med experimenten i Hawthorn Works där man sökte optimera produktiviteten med yttre faktorer men fann att intresset för arbetarna påverkade mest. Andra senare experiment och forskning har visat att en ledningskultur med fokus på människan kan ge både bättre resultat och ökad arbetstillfredsställelse jämfört med att bara skapa goda tekniska och administrativa förutsättningar.

Grundtanken är nu att människan utöver att förstå naturen också kan förstå människan – med balans i fokus mellan förnuft och känsla för både individ och grupp. Vi har en bättre helhetssyn med tillgång till global information och är mer medvetna om miljöproblem, ändliga resurser, mm. Immateriella värden är större än de fysiska, återvinning och hushållning med resurser ökar.

Med ett bättre utnyttjande av den mänskliga förmågan, i samverkan i små och stora sammanhang, kan vi skapa ett mänskligare samhälle präglat av förbättringsmöjligheter för alla, respekt och ansvarstagande. Vi behöver bryta gamla tankemönster och vidga vårt sätt att se på verkligheten! Den stora frågan är hur vi kan få en sådan utveckling att gå snabbare och omfatta en större andel av jordens befolkning? Om nyckelordet i första upplysningen var natur är det nya kultur – det sätt på vilket ett samhälle reflekterar över sig självt. En översikt över de två upplysningstiderna hittar du här: Översikt första och nya upplysningstiden.

 ”Ingen kan göra allt – men alla kan göra något! Om alla gör något blir allt gjort!”

 

Additional information